Konsertsommaren 2026 N:o 1 Bo Kasper Orkester 28/3

   Lilla Fridolf och Selma har sett Bo Kaspers orkester otaliga gånger på hemmaplan i Örebro. Första gången i Slottsparken i början av deras karriär men även senare i Konserthuset, Stadträdgården och på Conventum. Lilla Fridolf och Selma har sett när Mats Schubert blev sjuk under en konsert som fick avbrytas i en halvtimma, innan dess hängde han halvliggande över sina klaviaturer på scen. Efter avbrottet kom Bo Sundström ut igen och frågade om det var ok att de fortsatte att spela utan Mats, för han hade blivit skjutsad till sjukhuset. Och det var det. En annan gång på konserthuset såg BKO till att kontakta lokal blåsare som fick bilda blåskomp för en kväll. Kul idé och Fridolf kände en av blåsarna, mäktigt tänker jag för dessa blåsare. Vid en av konserterna fanns en gåva i form av en liten orgel från Almbyskolan till gruppen på scenen och trakterades av Mats Schubert.  Annars är det vanligt att man har ett professionell blåssektion med på scen precis som idag.

   Men nu är det ett tag sedan det rara gamla paret såg BKO och den här gången är det Göta Leijon i Stockholm som gäller för Lilla Fridolf och Selma. Götgatan som går som en pulserande livsnerv på Södermalm står nu värd för bandets jubileumsföreställningar när de ska fira 35 år som band. Lilla Fridolf är på plats tillsammans med Selma och goda vänner och vi sitter på balkongen. 

BKO på Göta Lejon
Foto: ÅJ

   Bo Sundströms röst fyller lokalen när han trots 35 år i fjollträsk sjunger på sin oefterhärmliga svenska med tydliga inslag av Pitemål och att han för dagen är en smula förkyld. Bredvid står Michael Malmgren i oklanderlig kostym och solglasögon med en bas om halsen eller en kontrabas i händerna. Fredrik Dahl håller takten bakom trumsetet och driver musiken i olika mönster och taktarter. Kvällen till ära fick han riva av ett längre trumsolo men också sjunga duett med Bo Sundström. Mats Schubert sitter bakom sina klaviaturer med hörlurarna på för att inte missa något digitalt pålägg som är en del av musiken. Robert Östlund finns på scen med gitarren över axeln och hatten sådär nonchalant på sned så man tror att den ska ramla av vilken sekund som helst. I blåssektionen för dagen klädda i sjuttiotalsinspirerade kläder, den så viktiga för det kaspriga soundet spelade Jonne Bentlöv på trumpet och Björn Jansson på saxofon medan Niklas Gabrielsson hanterade percussion och sång. Sättningen varierade från låt till låt med Ett och Noll och Vi kommer aldrig att dö som konsertens höjdpunkter både musikaliskt och känslomässigt.

Debutskivan Söndag i sängen

   Bandet bildades 1991 av två norrlänningar Bo Sundström och Mats Asplen numer Schubert och stockholmarna Fredrik Dahl och Michael Malmgren. Det fanns ju även en femte medlem från början, 08:an Lars Halapi. Han var medlem i bandet på de tre första skivorna men han hoppade av orkestern 1996 för att satsa på en karriär som producent. Mats Schubert tog över gitarrspelet på skiva från Halapi men på scen är det oftast Robert Östlund som förstärker bandets fyrmannauppställning. Fredrik Dahl hanterar trummor och Michael Malmgren kontrabas eller elbas. Sundström själv som blivit bandets talesman och frontfigur sjunger, spelar gitarr och hanterar diverse rytminstrument. BKO har gjort 14 studioalbum flera samlingsskivor och några av bandmedlemmarna har gjort soloprojekt på egen hand eller tillsammans med andra artister. Första skivan Söndag i sängen kom 1993 och håller alldeles utmärkt än. Faktum är att den skivan tillsammans med Amerika från 1996 är Fridolfs favoritskivor i bandets omfattande katalog som består av mängder med starka sånger i enkla, men geniala produktioner. Tidlösa och många gånger drömska produktioner som tilltala många lyssnare som också gärna går på konserterna.

   BKO är stora i hela Norden inte bara i Sverige och gruppen är den medelålders befolkningens gunstlingar med sin jazzfunkpoppiga  popjazz med latinoinfluenser kryddat med blås och bluesiga ingredienser. Bandet består av fyra skickliga instrumentalister som förstår att underordna sig kollektivet för att skapa en tätt matta av rytmer och gung. Kryddat med enkla slagkraftiga texter med melankoliska budskap på norrländska som ger medelålders en igenkänning. 

Bandets scenografi är imponerande men lite plottrig medan ljus och ljud alldeles utmärkt. Maffig och interaktiv back-drop som kompletterar musiken och stöttar den historia BKO vill berätta. Till och med basljudet får en framskjuten och distinkt placering i ljudbilden, möjligen på bekostnad av sången. Även om den framförs av tre röster i vissa partier av konserten. Flera låtar framförs i nya och lite tuffare arrangemang som det åtta man starka gänget på scenen står för.

Ni bad om det teveserien med med Robert Gustafsson och Lena T Hanson som programledare och Bo Kaspers Orkester som husband från våren 1994. Där spelade gruppen flera låtar från sitt första album från 1993, Söndag i sängen, men även signaturen till programmet.

Konserten får 10 Markaskogar trots paret som ivrigt fotade och filmade med sina mobiler på raden framför Selma och Lilla Fridolf och av och till skymde sikten. Men det kan man inte skylla BKO för.