Konsertsommaren 2025 N:o 2 Neil Young 18/6

 Det är dags att bila norrut till unika Dalhalla. Det nedlagda kalkstensbrottet som ligger mitt ute i ingenstans utom hörhåll för bebyggelse. Arenan har funnits som konsertlokalni dryga trettio år. Det spektakulära dagbrottet precis utanför Rättvik lockar storpublik sommar efter sommar. Ofta stora och berömda artister och idag var det dags för den kanadensiske countryrockaren Neil Young som var på sällsynt Sverigebesök. Den i höst åttioårige rocklegenden är på turné i Europa och Amerika och gör ett stopp i Sverige och Dalhalla. Det blev Europapremiär av turnén denna ljumma försommarkväll i ett soldränkt Dalarna. Bloggen har nu vid två olika tillfällen sett halva CSNY och det kommer nog att stanna där då Stephen Stills inte turnerar i någon större omfattning och David Crosby har gått bort.

Neil Young Craziest of Horses

  Neil Young, föddes 1945 i Toronto, Kanada men flyttade till Winnipeg 1957 med sin mamma som skiljt sig från fadern. I Winnipeg startade Young sin musikaliska karriär i diverse band redan under sin tid på High School. Bland annat som medlem i Mynah Birds som frontades av den blivande funk-legendaren Rick James vilken senare hade en monsterhit 1981 med låten Superfreak. En synnerligen otippad kombo av musiker. 1966 var det dags för nästa flytt som gick till Los Angeles. Där han omedelbart bildade gruppen Buffalo Springfield tillsammans med bland andra Stephen Stills. For what its worth blev en stor hit med gruppen under deras tvååriga historia. Efter gruppens upplösning startade Young sin solokarriär medan Stills sökte upp David Crosby och Graham Nash och bildade studiobandet CSN. Young anslöt precis innan gruppens första liveframträdande 17 augusti i Chicago och deras andra framträdande som genomfördes 18 augusti på festivalen i Woodstock 1969. De fick en stor hit med låten Woodstock skriven av en annan kanadensare, Joni Mitchell, som senare hade ett förhållande med CSNY-medlemmen Graham Nash. 

En rutinerad rockare

    Young har sedan tiden med Crosby, Stills, Nash and Young fortsatt att vara en extremt produktiv kraft i musikbranschen och blivit ett stort och respekterat namn. Han har under långa perioder haft stöttning på scenen av sin mångåriga kompgrupp Crazy Horse. Gett ut mängder av album, engagerat sig inom musikindustrin eller mer kanske mot musikindustrin där han bland annat menat att digitaliseringen av musiken gjort den sämre i omfång och kvalitet. Han har varit gift tre gånger, sedan 2018 med skådespelerskan Darryl Hannah och Young har tre barn. Men han spelar och producerar musik och film oförtrutet vidare och turnerar och ställer upp på diverse stödgalor för miljö, småbönder och den svage i samhället. För Neil Young har ett rättspatos som han låter den goda saken få del av.

Något som han inte heller ger avkall på är de massiva polisongerna han haft under hela sin karriär. Klubbor som med ålderns rätt tunnat ut något men hängt med sedan sextiotalet. 

   Young gör det igen och har rutin i mängder. Han kommer in på scen helt opretentiöst med lokförarkepsen långt bedragen över ansiktet och liknar mer en uteliggare än en levande rocklegend. Men å andra sidan är det kanske två liktydiga storheter. Sparsmakat mellansnack där han istället låter musiken tala. Rösten är i behåll men den har nog aldrig riktigt varit bra, mer särpräglad och kvällen bjuder på dussinet falska toner men han är förlåten av fansen. Rock, folkrock och musik som ibland låter mer som grunge, med distade gitarrer och en hård ljudmatta som är hårdare än stenväggarna i kalkbrottet. En 75 minuter lång konsert med Keep on rockin in the free world  som extranummer, sen är Young färdig med sin Europapremiär som också är säsongspremiär i vackra Dalhalla. Medelåldern är hög i publiken men entusiasmen är inte att klaga på. Han hinner spela ackgura, elgitarr, munspel och elpiano där bandet The Chrome Hearts sköter kompet på fyra man. Rutiga skjortor och skägg, Inga kvinnor på scen, men gott om kvinnor i publiken som använder varenda plats i Dalhalla där svalorna flyger lågt över publiken när de är i princip det enda scenshowinslaget den här kvällen. Men hey vem behöver lullull när man som Neil Young kan leverera hits som Hey Hey my my, Harvest moon, Cinnamon girl, Like a Hurricane, Old Man, Sugar Mountain, The Needle and the Damage Done för att nämna halva låtlistan för premiärkvällen.

Konserten får 7 Markaskogar.

Kameraförbud men inte mobilförbud
Foto: ÅJ

ÖSK - Sandvikens IF 0 - 1 ( 0 - 0 )

   Dagens motstånd Sandvikens IF har än så länge gått sämre än förra året då de var en nykomling i Superettan som hade toppkänning långt in i serien. Sport lyckades genom Hamse ändå plocka tre poäng på vår  hemmaplan. Inte rättvist, men välbehövliga tre poäng då under Axens mentorskap till Järdler var avgörande då och idag var oturen, oskickligheten och oprofessionaliteten som avgjorde till vår nackdel. I ett nervigt och hemmalag som var allt utom harmoniskt.

Vårens bäste

   ÖSK arbetar i det tysta med förstärkningar från och med sommarfönstret men det är ändå viktigt att ta så många poäng som möjligt på de tre matcherna fram till dess. Man behövde addera så många poäng men kan till de ynka tre pinnar man hade innan match idag. I veckan innan matchen signade John Stenberg mittback från bl a tidigare Öster med ÖSK. Fd svartvita krigare som Jake Larsson, Oscar Jansson och Ahmed Yasin är fina förstärkningar om sportchef Enes Ahmetovic kunde landa alla. Dessutom nämns Östers Vladimir Rodic som hamnat i frysboxen hos smålänningarna. För de behövs, speciellt om superheta Linus Alperud lämnar och ger klirr i kassan för den obotligt dåliga ekonomin som Sport dras med år efter år. På inkomstsidan finns också en knapp miljon för Samuel Dahl om Benfica lyckas köpa loss honom från Roma under sommaren. Den förväntade kvartetten spm aviserats vara på väg in innebär att motsvarande mängd spelare bör lämna och troligtvis kommer några gå på lån till division 1 och division 2.

    Veckan innan matchen drabbas laget av en sk jobspost när Jesper Modigh stängs av två matcher för nåt han sa till domaren efter matchen mot Utsikten. Och då var inte ens Modigh med i truppen ännu mindre med på plan. Uppenbarligen har inte ÖSK domarkåren med sig i år då man dessutom fick en frispark bortdömd i slutsekunderna på ett märkligt sätt mot Falkenberg. Inte bara oskicklighet,  utan en hel del otur och oflyt har de svartvita haft under våren i år.

   Första trettio är en gäspning som endast avbryts av sidledssamba av hemmaförsvaret som får publiken att sätta hjärtat i halsgropen. I första halvlek känns Sandviken rejälare, distinktare och kvickare men det är ändå ett ställningskrig som sista kvarten hettar till med några halvchanser och ett gäng ostskivor till båda lagen. ÖSK har det svårt med att få domaren på sina sida och det känns lite som en sammansvärjning från den samlade svenska domarkåren mot de svartvita. 

   I 49:e tåpajar Kalle ett friläge i famnen på målvakten. I 53:e får han en ny chans som lite rinner ut i sanden och båda lägen är framjobbade av duracellkanin Yacoub. Sandviken spelar bort vårt mittfält gång på gång med ett snabbare och rakare passningsspel. I 56:e får SIF en hörna som sedan McCue rensar bort på mållinjen. Ett friläge för gästerna i 59:e avvärjer Malte genom att går ut täcka vinklarna för framstormande Sandvikare. I 63:e minuten anser Sport att de är lurade på en straff och glömmer hemjobbet. Istället kontrar Sandviken in ett mål efter hönsgård i hemmaförsvaret. Har vi hört och sett det förut i år? ÖSK försöker att forcera men passningsspelet är under all kritik och killarna börjar ragga boll en och en och blir då ett enkelt byte för SIF. I minut 91 får Sandvikens långsammaste spelare friläge från halva plan. ÖSKs långsammaste spelare tar upp jakten och det ser smått parodiskt ut när Malte till slut avvärjer fler baklängesmål med en utrusning. 

   7512 gratistittare följer spektaklet och minst dåliga i ÖSK var Antonio Yacoub, Samuel Kroon och Erik McCue.

    För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.

Sommarskoj

   Det knakar och knirrar, det skvätter och plaskar i mängder av villaträdgårdar. Pooler och studsmattor finns nu i många trädgårdar. Statussymboler hos alla småbarnsfamiljer i vårt avlånga land. De finns i villasamhällen i varje landskap och i varje samhälle, stort som litet. Ju större prylarna är desto bättre, verkar det. Att ungarna sitter och badar i en balja tillfälligt utställd på en nyklippt gräsmatta duger inte. Inte kan de heller längre tänka sig att klättra i träd och hoppa ned på mossiga gräsmattor. Det är för farligt. De små liven kan skada sig. 

   Små studsmattor har nu på några år blivit veritabla trampoliner inkapslade av höga nät för att inte barnen likt katapulter skall landa långt ut i geografin. 

   Tror inte att många av landets idrottslärare i våra skolor skulle låta eleverna göra de saker som barnen gör hemma på trädgårdens studsmatta. Många barn, utan tillsyn, voltar, snurrar, landar på nackar och på de hårda kanterna runtom trampolinen. Men de får i alla fall fortsätta fungera som sommarhalvårets barnvakt. Kul har de, de små liven och ibland lyckas de få upp en äldre person på den studsiga ytan. En vuxen som utan kroppskontroll fladdrar runt i nätburen med livet som insats till barnens enorma glädje.

Pool för polare

   Badbaljor har snabbt blivit omoderna och är nu sedan några år ersatta av pooler av varierande sort och
storlek. Det finns de som står på gräsmattan men allt vanligare blir de som grävs ned och inramas med exklusiva trädäck i teak och andra träslag. Man kan gjuta pooler, göra pooler av duk och man kan gräva ned färdigformade pooler i plastkomposit.

   En bekant till mig gjorde för flera år sedan en pool på husets baksida. Trädäck med tillhörande poolhus och utrymme för relax både ute och inomhus. Botten i poolen bestod av en duk som man skulle vara försiktig med annars kunde den gå sönder och som en följd kunde vattnet tömmas ur poolen. 

   Ingen i familjen hade provbadat poolen ännu när mormor kom på besök. Eftersom mormor var norrifrån och van med kallbad hann inte husets fru säga nej innan mormor hade ”Evadräkten” på sig och gick i vattnet. Hon simmade runt i godan ro och njöt av simturen. Vad hon inte visste var att stegen ännu inte var monterad, så när det var dags att gå upp ur poolen blev det problem. Frun i huset orkade inte dra upp mormor, inte ens med hjälp av sin syster som var på besök. Någon stege gick inte att få ner, utan hon fick snällt simma vidare i det kalla vattnet innan man kom fram till hur man skulle få upp henne ur vattnet. Herrn i huset skulle komma med råd, var det tänkt. Oturligt nog kom husets tonårige son hem före och föreslog att man skulle ställa ned en hink på botten som den nu alltmer blålila mormodern skulle kunna klättra upp på. Men inte ens det hjälpte utan tonåringen fick hoppa i vattnet och skjuta upp mormor. Sagt och gjort, efter att han hämtat sig från chocken av det kalla vattnet kom nästa när han dök ned och skulle skjuta på mormor så hon skulle komma upp. Med ett frustande och gurglande kom han upp till vattenytan och skrek, ”Hon är ju naken!” Men det fanns inget annat val än att dyka ned under vattnet igen och skjuta på, för den lätt chockade tonårssonen.

  Till sist kom hon i alla fall upp på torra land, lätt blåfrusen, och in i värmen, men sonen han blir nog sig aldrig lik igen.