Herr Gårman

 

 

   På cykelvägen hem från jobbet var det dags att korsa en gata. Vanligen sker det i en
cykel/gångvägskorsning. Just den här gången så kommer det fotgängare på min del av övergången. Jag är med andra ord på väg att köra över dem med min cykel. Fotgängaren går obekymrat på min del av övergångsstället. Den del som inte har vita breda streck. Jag vänder mig om efter att jag nästan rammat fotgängaren och muttrar något som inte någon hör och tur är nog det. Det är nämligen inga vackra ord.

   Ibland går det fotgängare på cykelbanan. Luvan uppdragen över huvudet och som man upptäcker senare, hörlurar instuckna i öronen, de befinner sig helt i sin egen värld. Vet gånger jag bestämt mig för att cykla om dessa fotgängare på deras högra sida men de kryssar fram på cykelbanan som en jolle på Hjälmaren och jag får i sista stund köra om på vänster sida istället. Andra fotgängare som är ute på cykelbanorna är de som rastar sina fyrbenta vänner. En katt eller ett saftigt fläskben kan få de små liven att plötsligt byta riktning och helt plötsligt har man ett hundkoppel intrasslat i ekrarna. 

Herr Gårman

   Det är i sådan här lägen man saknar sextiotalets Gullan Bornemark. I ett uppdrag från statsmakten komponerade Gullan sången ”Herr Gårman” med den efterföljande ordföljden ”på vita strecken får man, här men inte där. Tut, tut”. Gullan sjöng tillsammans med barn, några tror jag var hennes egna, den klämkäcka visan med syfte att få Sveriges barn, ungdomar och vuxna att använda övergångsställen. Tydligen hade befolkningen en vana att korsa gatorna på andra ställen vilket ställde till problem för sextiotalets växande bilism. För på den tiden var det bilisterna som hade företräde. Speciella skyltar visade gångarna vägen och skyltar producerades och sattes upp på alla ställen där man ville att fotgängarna skulle korsa gator och vägar. Nu har dessa skyltar nästintill försvunnit och därmed också fotgängares goda vanor för att korsa gator och vägar. För en tid sedan räknade jag de klassiska Herr Gårmanskyltarna som nu är moderniserade och fått ett nytt utseende på min väg genom stan hem från jobbet. Inte nog med att de blivit moderna till utseendet, de hade också blivit färre än förr. Betydligt färre. Kanske är det därför fotgängarnas nya, dåliga vanor har fått mig att skriva detta.

 

Fru Gårkvinna

    Ibland går fotgängare rakt ut i gatan vid övergångsställen med dödsförakt utan att se sig för inte ens en antydan till att se sig åt till höger eller vänster. Man sitter där på cykeln med hjärtat i halsgropen. Fotgängarna vet att de är rättsligt skyddade när de går över gatan på övergångsstället. Men skyddet är bedrägligt, det hänger på att cyklister och bilister har koll på läget och det är inga vidare garantier. Speciellt nu när det blir allt vanligare att man ser fordonsförare som ägnar sina smartphones mer uppmärksamhet än den omgivande trafiken.

   En del säger att cyklister är livsfarliga i trafiken för sina medtrafikanter, men frågan är om inte de luvförsedda och musikuppkopplade fotgängarna är de farligaste trafikanterna.