Grana

Grana står så grann i stuga

Uppklädd i rara färger

Kulor i grenen får duga

och vattnet foten ärger

Fina tider som har gått

När ho va ett litet skott

Då älgen missa planta

Vilken evig tur får en anta

Nu ä dä börrar i barka på grana

Så livet i sus och dus är förbi

Ho duger inte ens som slana

När grana slutar si bana

Svina går hårt åt röttera

Grana står jullrigt i brynet

Är nu ostadig på föttera

när grisen bökat med trynet.   

Dags att ta fram såga

Göra processen kort

Man måste våga 

grana kasta bort

Skogen glesnar, barren bruna slutar å duga

Jag sir över in te grannen.

Ginum glaset på hans stuga

sir ja rumpa på hans fruga