Kycklingoratoriet av Lucie Rico

Kackel med eftertanke
Foto: ÅJ

   Paule ärver 10.000 Euro, 50 hönor och 300 kycklingar efter sin mor samt ett löfte om att hon personligen ska döda den enögda kycklingen Theodore. Detta trots att Paule både är vegetarian och stadsbo. Den spanskättade familjen Rojas har livnärt sig på uppfödning av kycklingar i 3 generationer som de sedan sålt på torget i byn. När Paule ärver känner hon på ett oförklarligt sätt att hon måste föra familjens arv vidare. 

   När Paule slutligen förlikar sig med sitt öde som kycklingbonde börjar hon skriva en karaktärsbeskrivning på varje förpackning med kyckling som ska säljas. Till att börja med är byborna avoga mot denna förändring och bojkottar de humaniserade och namngivna kycklingarna i Paules marknadsstånd på torget. Allt eftersom börjar kycklingarnas beskrivningar preciseras mer och mer och de blir också namngivna utifrån namnet på någon bybo eller släkting som en slags subtil hämnd för det svala mottagandet Paule fått av byborna. Det kan också vara en egenskap kycklingen hade i sitt korta pickande liv som är beskriven i text på förpackningen.

   Paule utvecklar ett synnerligen personligt förhållande, nästintill erotiskt, till kycklingarna, deras livscykel och deras existens. Hennes pojkvän, Louis, som bor kvar i stan förstår henne inte men har inte tid att besöka henne utan är fullt upptagen med sin egen arkitektkarriär. Den ende som uppmärksammar och uppskattar Paules sätt att sälja kycklingar är Fernand som blir en storkund och till slut en affärspartner.

  

Lucie Rico
Foto: Youtube

   Boken är en skruvad fabel i modern postindustrialistisk miljö och de ologiska förvecklingarna är många. Men det är också en lovsång till småskalighet, ekologisk odling och det personliga mötet. Samtidigt är det också en protest mot mot industrialisering, automatisering, teknologi och massproduktion i ett avhumaniserat samhälle utan mänsklig kontakt med djur. Bloggen ser stora likheter i ironin och humorn med den legendariske franske filmkonstnären Jacques Tati och hans framtidsdystopiska satirer Playtime och Trafic. 

Monsieur Hulot
Foto: Yellow Korner

Paule har stora likheter med Tatis karaktär Monsieur Hulot när de försöker protesterar mot förnyelse och i sina känslor av vanmakt och rädsla för förändring.

Boken är enkel men också finurlig i sin uppbyggnad. Korta lättlästa kapitel skapar en modern fransk bladvändare och bloggen ser fram mot uppföljaren till den här debuten.

Bloggen ger Kycklingoratoriet av Lucie Rico 10 Markaskogar